MY SO-CALLED LIFE

Mitt nya (tränings-)liv har inte riktigt börjat än. Bra att jag började en söndag iaf, för på måndagen tuppade jag nästan av och var lite allmänt omtumlad hela dagen. Som tur var hade G redan planerar att jobba hemifrån då. Sen har det varit två lite kaotiska veckor efter. E har kommit in i nya rutiner och börjat vakna 04-05 nångång och inte velat sova efter det. Och att dessutom inte sova nått på dagen typ. Och mest varit nöjd enbart i famnen och att jag gick runt med honom i famnen. Och G var iväg på några kvällsaktiviteter. Så jag har varit minst sagt slut mest hela tiden. Både i kroppen och mentalt. Men sen har man ett par bra dagar på det och det andra är som bortblåst. G tar som sagt nätterna på helgerna (och förra veckan var han snäll nog att även ta två mitt i veckan, guld!) och då minsann kan E sova länge och inte alls vara så svår. Hade en förhoppning om att han skulle stanna i de rutinerna inför nya veckan, men icke. Gick och la mig nångång vid 23, då låg E och bökade redan då så somnade nog inte förens 23:30-nångång. Vaknade och matade mellan 02-02:30, svårt att somna efter det också. Och sen vaknade E igen vid 04.. men ville absolut inte ha mat. ZZZzznark! G försökte mata igen vid 07 men icke. Vid 09 fick jag i honom lite mat och efter det somnade han som tur var till 10. Så inte så många knop idag med andra ord. Frågan är bara hur det kommer att gå imorgon då jag har en tid att passa till 10:30. Oh, well!

 

På tal om träning så konstaterade jag igår att jag idag väger 19 kg mer än vad jag gjorde när jag och G träffades! Det känns faktiskt helt sjukt. Dock vill jag som sagt helst bara få ner 6-9 kg och det tog mig nio månader att gå upp tolv kilo så det bör väl ta minst lika lång tid att komma tillbaka till sin ursprungsvikt.

Annars så har jag börjat ha serier rullandes på tvn när jag är hemma med E. Har sett Tru Calling och såg klart My So-Called Life idag. Drog då istället igång Ally McBeal. Lite kul att se gamla serier. Näst på tur tror jag blir Felicity.

 Bild

Bild

HAIR TALK

På torsdag är det äntligen dags för ett efterlängtat frisörbesök för mig. Sedan Elias kom har jag mest haft den klassiska ”Britney-tofsen” mest hela tiden. Inte så snyggt kanske men det har varit väldigt praktiskt. Upp med håret, bort från ansiktet, bort från Elias och hans fingrar.

Om ni inte har koll på Britney-tofsen:

20140506-220156.jpg

Nu till den stora frågan: vad ska jag göra med kalufsen? Sist gjorde jag en ombre light, det vill säga; jag behöll mina ljusa längder men en mörkare toning penslades i rötterna och ner en bit. Min första tanke var, som vanligt, att bli blondare till sommaren. Men så hittade jag denna bild:

20140506-220931.jpg

Och jag föll för både färgen och längden. Längden känns mer lämplig som småbarnsförälder. Och färgen känns lite ”ny”. MEN, ”blondes have more fun”, typ. Jag älskar blont hår, blont, långt, lockigt hår. Och nu har jag för en gångs skull lyckats spara ut till en bra längd. Och det ”växer inte bara ut” när det gäller mig, det tar tid, ÅR! Så jag borde kanske behålla längden (?) och färgen (?).

Typ nått sånt här?

20140506-221644.jpg

20140506-221657.jpg

20140506-221713.jpg

20140506-221724.jpg

20140506-221736.jpg

20140506-221833.jpg

Lite mer åt det askiga hållet eller åt det mer guldiga hållet? Suck, att det här med hår ska vara så svårt.